Här kommer en lång text!! Jag har försökt mej på att beskriva min syn på saker och ting. Mitt sätt att se på andlighet, medialitet och vad som skiljer det åt...

Det finns dom som föds medial å finns det sånna som mej - som lärt sej att öppna upp mot andevärlden och ta emot/förmedla deras budskap. Det är möjligt att jag haft "förmågan" utan att veta om det, men det var inte förän jag gick kursen för Terry Evans som jag lärde mej att hantera det och skilja på vad som är vad. Jag kanske inte jobbar helt utifrån hans lära idag, men jag är tacksam att jag fick en bra grund att utgå ifrån - därifrån har jag sedan hittat mitt eget sätt att jobba med det mediala. Förmodligen behövde jag dessa tydliga riktlinjer just då, annars hade jag kanske fortsatt vara rädd och inte hållt på med det jag gör idag - det jag brinner för och det som ger mej så otroligt mycket positivitet och energi.

För mej är det viktigt att skilja på mej som "andlig" person och mej som "medium". För andliga personer är vi allihop! Alla har en kropp och en själ - en ande.

Andlighet är för mej att vara medveten, att komma i kontakt med vårt inre. Det gör man tex genom meditation, yoga, mindfullness - leva här och nu och att lyssna på sin intuition - sin magkänsla osv.

Vardagen är för många så fylld av stress, måsten, krav och förväntningar som många gånger kan vara svåra att leva upp till. Men vem bestämmer att det ska vara så? Jo - vi själva! Det är vi som bestämmer hur vi vill leva vårt liv, (många gånger i samråd eller genom kompromisser med andra, men det är våra egna beslut) Vi kan inte skylla på andra, skylla på omständigheterna eller samhället i stort. Människan är alltid fri att gå sin egen väg. Antingen genom aktivta val som leder till förändring eller genom acceptans som leder till sinnesro. Vi kan inte ändra på samhällets uppbyggnad, vi kan inte ändra på andra människor men vi kan ända på oss själva och vår inställning till saker och ting.

Hur gör vi då det!? Kanske genom att stanna upp - att vara i nuet. Att ställa frågan: Vad är viktigast för mej just nu? Vad vill jag med mitt liv? Kan jag acceptera det här? Hur väljer jag att förhålla mej till det jag möter?

För när vi blir medveten om saker och ting, först då kan vi förändra sådant som vi faktiskt vill förändra.

När vi hittar vår egen balans mellan vardagsstress och vila - när vi lär oss prioritera och själv styra var vi lägger vår energi, då kommer vi att finna det där lugnet och tryggheten som varje människa söker. För mej är det andlig utveckling om nåt!

Medialitet - det är en helt annan sak! För mej är det förmågan att koppla upp sej och vara länken mellan vår värld och andevärlden. Och för mej är medialiteten inte mitt liv - det är mitt jobb (vilket iof är en del av mitt liv)

När jag inte jobbar lever jag här och nu, med min familj och alla vardagsbestyr, precis som alla andra.

När jag jobbar - först då ber jag om lov att få vara den här länken och först då låter jag andevärlden påverka mej på ett eller annat sätt. I vardagen "finns det ingen" andevärld, jag ser/hör inget och låter ingen från "andra sidan" komma igenom och störa mej. Jag har fullt upp med mitt eget liv och hantera mina egna känslor och energier. Skulle jag dessutom gå och ta in andarnas känslor/budskap hela tiden skulle det bli kaos i mitt huvud, därför är jag lite "fyrkantig" och extra tydlig när de får komma igenom och inte.

Jag vet att det finns en andevärld paralellt med vår, fast på en annan frekvens så de flesta inte kan se dem. Jag är fullt medveten om att de finns där och försöker pocka på uppmärksamhet då och då, för de vill gärna ha kontakt med oss. Och i de allra flesta fall respekterar de mej i mitt beslut att få vara ifred när jag "är ledig".

"Uppkopplingen" kan jag förklara ungefär som att jag tar en telefon och slår ett nummer, någon svarar men jag vet aldrig iförväg vem som är i andra änden. Mitt jobb blir då att vara den här tolken som får information genom bilder, tankar och känslor och sedan sätter ord på det. När de fått säga vad de vill säga "lägger jag på luren" igen och är tillbaka i min energi - min vardag, utan spöken. MEN, det här gör jag bara i mitt jobb som medium, när jag har en kund/klient att lämna över informationen till.

Genom att jag ser det på det här sättet sker allt på mina egna villkor och jag behåller min energi för mej själv. Förmodligen är det en överlevnadsstrategi jag har för att inte bli skrämd eller ett sätt att hantera min rädsla för att "bli tokig" - att tillslut inte kunna skilja på vad som är mina egna tankar och vad som kommer i från andevärlden. För när jag "jobbar" så får jag saker till mej, i mitt huvud - precis som att det skulle vara mina egna tankar. Det är bara det att jag lärt mej lita på att under den stunden har jag satt mina egna tankar åt sidan, så det jag får är inte mitt eget utan sånt jag ska förmedla ifrån andevärlden till den person som bett mej om att göra det.

Än så länge funkar det här sättet för mej. Jag har liksom inget annat att jämföra med eftersom jag inte är "född medial" Inte mer än nån annan iaf :-) . Därmed säger jag inte att det här är det enda rätta. Det är det som är så bra med det här med andlighet, medialitet osv - att det finns inget som är mer rätt än det andra. Alla måste hitta sitt sätt, sin förmåga, sin tro och sedan vara trygg i att det sättet inte passar alla.

 

Att vara Medial är för mej att kunna ta kontakt med andra sidan eller andra dimensioner.

Att vara Andlig är att kunna ta kontakt med vårt eget inre - vårt högre Jag, den andliga guiden, vägvisaren eller vad man nu vill kalla det.

För mej går det hela ut på att kunna flytta sitt medvetande till den frekvens man själv väljer. Och för mej är det skillnad på vad som är vad.

Man kan tex koppla upp sej på ett föremåls energi - då är det psykometri (de minnen som saken bär med sej) och informationen kommer till en genom intuition.

Man kan koppla upp sej på en annan levande varelses energi - man får då till sej deras tankar, käslor, kroppsliga besvär osv.

Man kan koppla upp sej mot sitt högre jag - sin andliga guide och få information den vägen.

Och man kan koppla upp sej mot andevärlden, änglarna eller andra dimensioner och få information därifrån.

Så även om jag får till mej sakerna på ungefär samma sätt (genom tankar, känslor och ord) så kopplar jag upp mej olika, riktar mitt medvetande mot olika frekvenser och litar på att det jag får kommer ifrån det ställe JAG valt att koppla upp emot.

Kan det inte vara så här?... Att vi människor är i grund och botten väldigt "andlig". Vi har ganska lätt att ta in andras tankar och känslor, oftast utan att veta om det. Hur många gånger har du inte fått en känsla av att "Den där personen tycker inte om mej" eller bara upplevt hur vissa personer tar all din energi. Du kan tex gå ifrån ett möte och vara helt slut, ha en fruktansvärd huvudvärk och vara irriterad utan att du egentligen inte vet varför. Har du då tänkt någon gång att kanske dom här känslorna inte är mina egna? Prova att "ge tillbaka" dit det kom ifrån - i tanken. Jag lovar! en del gånger kommer det att funka, för det var inte ditt! Du snappade upp det ifrån någon annan och därmed fick du känslan av att det var ditt. Det är det jag tror händer när vi går runt och är "öppen" hela tiden. Prova nästa gång innan du kliver in genom dörren till ett personalmöte eller vad det nu kan vara - att gå in i dej själv, bli medveten om vad som är Du, just nu. Sen tänker du dej att du har ett skydd runt hela dej - som ett äggskal eller dyl. Innan du går hem tänker du att du "ger tillbaka" allt som inte är ditt eget och medvetet bara är i din egen kropp. Du kommer att märka skillnad!

Om alla tänkte ungefär på det här sättet i jobbet, i vardagen så skulle förmodligen inte så många "gå in i väggen". Vi skulle bli medveten och stanna upp innan det var försent. För vi skulle veta skillnaden på vad som är vårt eget och vad vi tar in ifrån andra (andra människor, andra dimensioner osv) - Och därmed har vi möjlighet att göra medvetna val till förändring. Låter det konstigt?...

För mej är det rimligt, och det här har hjälp mej otroligt mycket i min egna andliga utveckling. Och eftersom jag trivs med mitt jobb där jag hjälper andra människor (både inom vården och i mitt egna företag) så har jag nytta av det här varje dag, vid varje möte med någon annan - vare sej det är andar eller människor här på jorden. Jag kliver in i och jag kliver ut från andras energier och är noga med att se till att vara i min egen när jag är klar med det jag ska göra.

Utifrån min värdegrund att man inte kopplar upp sej på någon annans energi om man inte bett om lov först, så blir saker och ting ganska tydligt om vad som är vad. Vad är det som jag själv behöver lära mej/ jobba på? För det som är mitt är mitt och det kan bara jag göra något åt. Allt det andra kan jag förstå och ta till mej på ett medvetet plan - men inte känna in som om det vore mitt eget.

Tänk vad mycket energi man kan spara bara genom att tänka så!

Och tänk vad mycket vi alla går runt och bär på helt i onödan! Börja helt enkelt med att ge tillbaka dit det kom ifrån!

Det som kallas personlig utveckling är egentligen samma sak om andlig utveckling - eller?

Det är inte att försöka bli något annat - utan att våga vara den man är! Växa och utvecklas, förändras genom medvetenhet, känna mer och tänka mindre och att ta sina känslor på allvar.

För det som är allra allra viktigast är att våga tro på sej själv, både när det gäller andlig och i medial utveckling.

Det här är min utgångspunkt just nu, men inget är hugget i sten. Och det bästa av allt - Jag vet att ingen kan säga att jag har varkrätt eller fel...

;-)

// Ella